Ibland poppar upp ord, meningar och metaforer i min skalle. Dyningar från själens alla vrån. Ord som varit hermetiskt tillslutna tills en oanad situation sliter upp locket. Det kan vara händelser som skett för länge sedan eller nyligen. Mitt undermedvetna gör jobbet åt mig. Jag behöver bara skriva ner det.

Min farsa hade inga filter vad som kom ur hans mun. Jag blev nyfiken vart han fick allt ifrån. Men fick aldrig några svar. Hans förmåga att slänga sig med uttryck vittnar om att han bär på en oförlöst poet inom sig. Men skrivande är något o-manligt i hans värld.

Så det blev jag som fick bli poeten. Och det gör jag gärna. Jag började min skrivarbana genom att författa brev, som jag till en början skickade till honom. Vilket jag ångrar. Hans själ är hermetiskt tillsluten när det handlar om att se sitt jag. Istället hämnas han. Risky business, alltså. Han är en varg i skjorta och jympabyxor.

Mitt skrivande får jag hålla för mig själv. Igår samlade jag alla brev i ett dokument och lät AI komma med förslag. Hen spotta ur sig en diktsvit, Barnets röst, som jag behöver redigera. Är det fusk ta hjälp av AI? Nja, så länge jag gjort grovjobbet och behöver feedback så är jag upphovsmannen.