Om några veckor finns jag i Los Cristianos. Minns inte hur många gånger jag varit där. Det är värmen som lockar mig. Kroppen behöver värme. Kroppen har ont. Smärtan vill lära mig något. The master.. Jag har alltid haft ont i själ och kropp. Smärtan som en vägvisare istället för antagonist. Det är bara att välja. Gå emot eller följa med. Att gå på gym hjälper föga. Då gäller det hitta andra sätt. Att möta sin smärta är som att skaka hand med sin fiende.

Det är du och jag och vi ska älska tills mörkret faller.

Jag skrev den raden i tidiga tonåren.

Teneriffas sol och värme är som en förstående kvinna med självaktning och respekt. Den finns bara som dagarna. En kravlös formel. Det är själva varandets och existensens plats. jag kommer aldrig hitta en sådan kvinna utan neurosen som berg.

Los Cristianos ligger omringad av ett berg. Stadens blickar ut mot havet. Berget skyddar från regn och kalla vindar. Som en livboj.

Första veckan kommer jag bo med havsutsikt. Den andra veckan byter jag boende. Isabella stannar hemma. Hon har en pojkvän som gillar flygplan och tror på andar. Konstig kombo.