Det är nio grader varmt och klockan är tio på förmiddagen. Jag har varit hemma i fyra dagar nu efter resan. Teneriffa är jag klar med. Men inte med värmen och fuktigheten som är balsam för kroppen. Det var knappt tjugo grader och det blåste från norr. Ändå  var det skönt med värmen. Jag reser dit för kroppen behöver det. Att vara kreativ i en miljö där vardagskostymen är shorts och linne är inte så mycket inspirerande och när man går längs promenaden står butiker med badkläder om vartannat med restauranger som vill locka in turister.

Att vara turist är dubbelt. Man tär på infrastrukturen samtidigt som ön lever på oss rika européer.

Ett grymt bra ställe när man är rullstolsanvändare. De flesta ställen längs promenaden går det lätt att glida in med rullstol. Jag som turist och funkis har samma status som normaterna. De utan synliga funktionshinder. Ett plus är att folk har tid. En engelsk man sa till mig när jag skulle svara honom ”take your time” när han hörde mig tala. Det  hade kunnat bli något mer men våra vägar skildes snabbt.

Fotfolket överhuvudtaget är tillmötesgående både där och här. Jag tror det beror på att vi inte är våra roller. Vi är människor..

Det finns hopp om mänskligheten och jag  gläds åt att Viktor Orbán i det rumänska valet torskade rejält, vilket är en viktig signal för demokratin. Jag låter bli uttala mig om Trump.