Rotfyllning av en framtand. De utförde ingreppet för två dagar sen och nu har den värsta smärtan släppt. Jag är en smärttålig man. Jag tål kroppslig och psykiskt smärta. Att det gör ont ställer saker på sin spets. Ger mig tid att utforska. Som barn kröp jag på knän. Finnarna på knän brukade pappa klämma ut så varet kom ut. Sen fick jag krypa vidare. Det där med sårvård och sånt var det inte tal om. som barn accepterar man vilken smärta som helst i syfte att bli älskad och få bli en del av gemenskapen. Jag orkar inte längre bli arg på misshandeln.

Jag har börjat mäta smärtan. Jag lärde mig det för tio år sedan, att gradera. Ett effektivt verktyg att kontrollera smärtan. Kroppen har ju sina smärtpunkter som vill något.

Jag vänder på steken. Använder smärtan till något konstruktivt. Smärtan har oftast ett budskap med sig. Ett budskap om förändring. Det är då smärtan upphör att med tiden att existera. Som en rotfyllning av en sjuk tand. Idag har smärtan sjunkit från 6 till 2 på en skala på 10. Jag ska på återbesök om tre månader. I januari är det vinter.

Smärta är också politik. Politik är viljan till förändring. Förändring är liv och motsatsen till döden, där vi blir neutrum. Blott ett minne för de efterlevande.

Men det får bli ett annat inlägg.