Eftermiddagsljuset dröjer sig längre.. Dagar som aldrig tar slut. Katten ger aldrig upp förrän blötmaten serveras i skålen. Han är hungrig två timmar före utsatt tid.

Jag saknar en nära vän.. Någon som bryr sig och jag kan ge min kärlek till. Jag behöver också min ensamhet. De flesta kvinnor jag blivit kär söker en macho som tar dem under deras vingar. Jag tar gärna dem i handen och visar vägen. Jag behöver både kroppslig och känslomässig närhet. Där flyger en fågel från mitt hjärta. Längtan behöver ord.

Framför allt behöver jag prata finska. Det språk jag föddes med. Svenskan är det intellektuella språk som gjorde mig till en socialt gångbar som människa.. Finskan finns i min själ. Jag kan bara fulfinska där jag blir nertryckt som människa. Jag känner skam för finskan. Jag skulle vilja älska på finska. Hur man nu gör det? Jag menar leva vardagar på finska. Det är vanligt bland oss sverigefinländare. Sen är jag integrerad i det svenska samhället.. Jag bryter inte på finska som gör att jag kan vara och blir sedd som helsvensk.

Flytta till Finland? Min längtan kan få för sig det. Men det blir inte av.. I Finland skulle jag vara en svensk jävel. Jag kommer alltid längta bort. Jag valde aldrig Sverige.. Mina föräldrar valde flykten från sanningen. Det finns något vackert i att längta.

Nä, lite roliga kattvideor på det och snart är det måndag!