De borrar under mig
Nu blev det tyst
Nej, nu borrar de igenom mitt golv
Jag glömde kaffet
De spelade basket såg jag när jag gick på promenad
En sann vän har jag aldrig haft
De som sökte mig bar ett trasigt hjärta
Och en pulverisad själ
Jag stoppade handen i pulvret
Handryggen började fräta
När jag drog mig ifrån dem
La de korset på bröstet
Och med sänkt ansikte
Svepte tystnadens brända sjal
Efter promenaden kom jag hem
Fjäril på min axel
Nu har de slutat borra
Jag har köpt kaffe.

Lämna en kommentar