Mitt ansikte är lika missförstådd som en dikt

Lästa av okunniga betraktare som hyllar klyschans tomma landskap.

En dikt som ingen orkar dyka ner i med öppna ögon

Min kropp berättar för dem mitt namn och hemvistelseort

Jag behöver inte längre anstränga halsen och munnen

De lägger orden likt en välsignad sång över min panna

Ett förlåt för att bedöva sinnenas kval.

Tiden har förändrad utgångspunkten

Yuccapalmen har blivit yvigare och bladen mer ovala 

Mitt ansikte fullt av fåror

Jag har levat i gränderna till huvudgatans kostymklädda.

En gammal tango som blivit bortglömd.

Jag är en borttappad anteckning som ingen söker

Tiden är förbi när någon sökte upp mig.