Kategori: Lyrik
-
Alltid dessa pojkar med upptagen hjärna och bortkopplat från omvärlden i dessa hjärnor är dånet som från en fabrik ett dån som splittrar deras händer. Alltid vill de bara snällism men utan riktigt rotsystem inga blad vecklas ut till en öppen hand. Mitt liv står och stampar i vatten jag är en kropp, en möbel…
-
De borrar under mig Nu blev det tyst Nej, nu borrar de igenom mitt golv Jag glömde kaffet De spelade basket såg jag när jag gick på promenad En sann vän har jag aldrig haft De som sökte mig bar ett trasigt hjärta Och en pulverisad själ Jag stoppade handen i pulvret Handryggen började fräta…
-
Vi går hand i hand längs kajen med båtarna De lämnar landet Jag vill ta dig med till fjärrans land Ett svartvitt fotografi sticker fram ur min bröstficka. Det är jag som ung student Framför ligger framtiden med en mörk och trång korridor Jag kan inte andas De sa det blir inget av dig De…
-
Det mulnar på Regnet faller långsamt Vinden tilltar De blå dagarna I väntan på tiden Regnet upphör Blå fläckar på himlen Kanske sol igen Grönskande träd mellan husen Droppar väntar på att torka på mitt fönster Låter tiden öppna min hand En fågel Långt borta nu.
-
Jag lever i hopplöshetens varvmellan ung och gammaltrött och piggen kropp som säger nejen vilja som pressar. Som min älskade gjordeoch försvann allt för tidigtnu är jag här och solen mot fasaden mittemot. Hon och jag var av samma sorthon bar på ljusetjag bar skymningen Vila, viskar någon i mitt öra.Jag vet, men när man…
-
I natt kom hon igenmed täcke och kuddela sig bredvid migoch spann livets väv.
-
Decemberljus klockan tre på dagen vila efter en lång kamp du behöver inte säga mitt namn här under molnen
-
Berget slutar vid havet. Jag kommer inte ända fram till bergets kant. Där havet tar emot och våg efter våg gungar i lugn rörelse. Gungar mot ett annat land. Kanske. Eller vågorna stannar av i havet. Jag vet bara vinden och det blå landskapet. När havet möter himlen och jag sitter med fötterna utanför filten.…
-
När allt hopp har tagit slut och jag står på bergskanten. En bitande vind biter i kinden och liemannen drar tillbaka stunden och blir osynlig igen. Det börjar med februari och hoppet talar lugnt och metodiskt. Det blir vår. Det blir bra. Leva för modet att tåla. Så viskar livet i mitt öra. Det blåser…
Mika Ihanus 