Mika Ihanus

Nästan halva av mina växter är konstgjorda. Egentligen tycker jag inte om fejk. Men de levande växterna dör så fort de kommer in i lägenheten, trots att jag sköter om dem. Annat var det när jag bodde i Högdalen. Där frodades växterna.

Jag hade en intervju med en kvinna som söker jobb. Jag noterade att hon var svår att få en uppfattning om. Vid varje fråga jag ställde blev svaret skolexempelariskt utan egen åsikt. Jag har jobbat med såna typer förut. Samarbetet blir ensidigt och tungt. Att vara mina händer och fötter är också att vara mentalt närvarande. I en intervju lyssnar jag efter respons av det jag berättar och om personen kan verbalt återknyta till det jag menar. Det ger en mått på hur närvarande de är. Det räcker inte med ett ”ja” eller medhåll. Men jag kan ha fel. Jag orkar bara inte chansa att anställa utan låter magkänslan bestämma. Dessutom har jag fått många sökande.

Att anställa en assistent tar mycket energi.

Ett snötungt Enskededalen visar sig utanför mitt fönster. Försökte sova med öppen balkongdörr. Jag frös inte. Hade dubbla täcken. Däremot slet vinden i dörren och orsakade gnissel. Precis när sömnen tog mig så blåste vinden fram gnissel. Katten vägrade gå ut. Han flyr vinden. Det fick bli stängd dörr.

Pratade med Isabella om val av gymnasielinje. Hon vill inte gå teater, som jag hade önskat, utan hon ska gå smådjurslinje. Eller program som det kallas för nuförtiden. Bara hon klarar gymnasiet så är jag nöjd. Hon markerar tydligt att hon tänker inte plugga mer efter gymnasiet. Jag förstår henne fullkomligen. Skolan är en korvstoppningens fabrik. Jag sket i gymnasiet och försökte med komvux senare i livet. Men min kreativa hjärna vill skapa och upptäcka genom att leva.

Jag är ingen prestigemänniska med brett cv att vifta under näsan på folk. Jag tycker mig vara allmänbildad. Och lite klokare än de med examen. Lite självkärlek är alltid av godo.

Är med i en brevvänsförmedling. Fick ett långt brev från en ryska som söka genuin kärlek. Vem gör inte det? I brevet framgick inte vad eller vem människan är. Förmodligen AI-generad trams.

Fast, vem vet?

Hon kokar kaffe i assistentrummet och snart behöver hon kissa.

Jag säger hennes namn.

Hon läser min skrivna instruktion

Vrid skärmen lite åt fönstret.

Fågelbajs på rutan.

Den har varit där länge

Sen säger jag.

Flytta fram skärmen.

Hon kunde inte det.

Hon saknar förmåga lösa problem.

Jag orkar inte förklara.

Hon får lämna rummet.

Det har hon aldrig klarat av.

Lösa plötsligt uppkomna utmaningar.

Jag törs inte utforska nya marker med henne i släptåg.

Hon kräver mig vara pedagog.

Hon behöver ett system som hon jobbar utifrån.

Jag är ett objekt, ett fall hon förbarmar sig över.

Hon är bara personal som kan utföra bestämda uppgiter.

Beteendemönstret upprepar sig.

Längre än så kommer vi aldrig.

Ett liv som objekt i andras ögon.

En boskap med möjlighet att leva som andra.

Hela livet har jag setts som en ko.

Jag idisslar upp maten och sväljer igen.

Att fasa ut henne från schemat tar tid.

Jag behöver hitta en ersättare med förmåga

Kommunicera som ansvarstagande individer.

Assistans är formbar materia som ändrar karaktär.

En assistent sa att man ska vara standby.

Han har önskat pass i januari.

Jag godkände dem.

Katten ligger i rullstolen bredvid mig och snarkar.

Hon rycker i handtaget till lilla toaletten.

Ifrån det stora badrummet hörs tvättmaskinen.

Jag rapar.

Något föll ner i golvet.

En sak.

Jag tror det var den andra katten.

Han brukar putta ner saker.

Ovanför hustaket är himlen blå med lätta moln.

Jag brukar titta på himlen.

I morse lös solen upp i molnen från sin låga läge.

Någon skriver på Facebook att snart vänder det

Personen skriver samma sak vid samma tidpunkt varje år.

Att leva på repeat och sen dör man.

Jag tänker på mannen som jag samtalade med på hjälpmedelscentralen.

I väntan när vår rullstolar var på verkstaden ställde jag frågor till honom.

Han hade läst min senaste krönika i Funktionshinderpolitik.

Jag frågade vad han gjorde nuförtiden.

Sålt sin själ till Kristdemokraterna.

Bättre det än Sd.

Han kunde lyssna.

Jag lyfte på ögonbrynen.

En stockholmare som orkar svara på mina frågor.

Tvättmaskinen är inne på sista sköljningen.

Det är konstigt med tiden

Nedräkningen mot noll vänds uppåt.

Minuter läggs till under centrifugeringen.

Jag blir lugn av att se tvätten fara runt i trumman.

Katten går sin vaktrunda i badrummet och lämnar.

Assistenten påminner mig om min morsa.

Också en tanig kvinna med inre konflikter.

Som hon sopar under mattan och ropar på farsan.

Utan att höra bådas versioner förbannar han mig.

Jag är en ko som idisslar.

Uti vår hage där växer det små bär.

Du får låna mig

Jag väntar på dina steg

Hör klockorna ringa ut

Våra söndertrasade hjärtan behöver ett hem

När du faller i mina armar finner du ett hus utan skuggor

Jag vill inte äga dig

Jag är bara en fånge på land

Sju sjöar på rad och öppna fält

Tar min första steg mot nytt

Kom och håll om mig

Jag kommer alltid vara din

Kom och säg att du vill

Änglarna flyger i våra nattdrömmar

Vi blir fina i kostym och klänning

denna allena stund.