Nästa sökande till assistentjobbet kommer tjugo minuter för sent. Skyller på att det var svårt att hitta vägen. Vi sätter oss och jag ska intervjua henne. Jag berättar om mina hjälpbehov. Hon ger mig svar som övertygar mig om att hon har förstått. Hon ger sig inte ut att vara Florence Nightingale som vill hjälpa för att göra en insats för att vara snäll. Utan personlig assistans är ett jobb för henne.
”Hjälp till självhjälp” säger hon och ju längre intervjun fortskrider blir jag övertygad. Hon passar in i mitt assistansgäng.Som arbetsgivare tar jag referenser. Ringer personer hon har jobbat med. Alla vurmar varmt kring henne. Jag anställer henne på prov i två veckor. Introduktion med en annan assistent ska hon få. Så hon kommer in i arbetets rutiner lättare.Så blir klockan tio. Jag väntar. En minut över. Två minuter…tre…fyra… åtta..tio. Hon använder sig av akademiska kvarten, kanske?Klockan blir sexton…sjutton…arton över tio. Missmodet växer inom mig. Försöker ringa och fråga vart hon är. Mobilsvar rapar upp numret jag slagit. Hon sa upp sig innan hon hade börjat sitt nya jobb.Hon är inte den enda som struntar i ett jobb. Jag har haft flera såna fall genom åren. Det finns säkert tusen skäl till det, men varför ringer hon inte? Varför tar hon inte sitt ansvar och ger återbud?Arbetsmoralen är nog inte så hög bland folk. Sjuttio- och åttiotalsgenerationen glider genom livet utan och slippa ta konsekvenserna av sina beslut. Fyrtio- och femtiotalisterna har gjort sitt snart.Jag tycker synd om dessa glidartyper. De bär tunga och oavslutade relationer i sina liv. Känslor som aldrig får uttryckas. Istället knaprar dom piller mot ångest, och klär sig i svart.I en undersökning är nästan varannan svensk olycklig. Vi shoppar mer än någonsin. Sverige går bra just nu. Arbetsmarknadsministern vill piska folk till att söka och ta jobb. Men arbete löser inte svenskarnas sorg.Jag kan tycka att det var bra att hon uteblev från jobbet. Hon hade rätt inställning, men saknade motivation. De är ofta svåra att jobba med och vill helst vara betald kompis och dricka kaffe med mig. Brukar kompisar städa och laga mat hos en? Brukar man låta kompisar bädda ens säng? Nej.
Publicerades i Aftonbladet 2007
Mika Ihanus 