Hörde på radio i morse att de som är vinnare i år på Tidöpartieras politik är ett vitt par mellan 30 – 50 år. Båda jobbar heltid, barnlösa och bor i köpt bostad. Enligt inslaget har de 30.000 i månaden per skalle att köpa nöjen för. Åka taxi och äta på restaurang. Tidöpartiernas våta dröm har gått i uppfyllelse.

Själv fick knappt 200 spänn i höjd ersättning för att jag saknar arbetsförmåga. Det blir att tigga fondpengar om jag vill resa någonstans.

Nåja, jag har det väsentliga som lägenhet och mat. Kläder köper jag på second hand. Det blir personligare då.

Jag fick drygt 2000 spänn för en krönika i Funktionshinderpolitik. Brukar skriva två krönikor per år i den tidningen. Att skriva sliter på kroppen. Ger ständig värk. Skriva är det enda jag klarar på egen hand. Min enda universum där jag kan vara den jag är. Om jag avstår från att skriva får jag svår ångest. Rastlösheten och meningslösheten öppnar sin källa.

Skrivandet ger mig nya synvinklar. Får mig se människan bortom ord och yttre attribut. Empati är något som förlorad. Kippar efter luft i en skitig värld med skitiga politiker.

Det här med nyårslöften är löjligt.