Första soliga dagen på länge. Katterna väckte mig vid nio genom att spinna i mitt öra. Ett trevligt sätt att bli väckt på. Efter min sedvanliga morgonkaffe och näringsdryck ringde en assistent och sjukskrev sig. Han lät snorig och skulle ha jobbat i morgon kväll. Efter några samtal fixade jag en vikarie och kunde fokusera på dagen. Jag har mycket bra assistenter som fixar och trixar så schemat är täckt.

Drog på mig ett underställ då kvicksilvret visade 4 grader trots sol. Jag klädde på mig och satte mig i Permobilen. Mycket riktigt hade jag behövt vantar eftersom vinden blåste. Men jag har varit med om strängare kyla.

Dalen Centrum hade många besökande i tron att solen värmde. Några i short och linne.

Körde över kyrkogården och tänkte att jag borde plantera nån blomma på Kristinas grav. Men hon är inte där och jag är inte mycket för ritualer. Döden är absolut och ingen återvändo. Kyrkogårdar är för de efterlevande. I sommar blir det elva år sen hon drog sitt sista andetag. Vi sa aldrig farväl till varandra. Sen fortsatte livet.

Fortsatte längs med Nynäsvägen mot Sköndal för att handla på Willys. På hemvägen var det en cyklist som sa mitt namn. Jag kunde inte placera honom i minnet. Han påstod sig ha jobbat för mig.

”Men vad gör du nu, då?” frågade jag och spelade med.

”Jobbar på cykelfirma på Söder”

Jag kunde inte placera honom i minnet!

”Själv har jag en femtonåring”

Då cyklade han iväg och bort bakom krönet av cykelvägen.

Visserligen har assistenter passerat revy genom åren. Vissa bleknar i minnet och andra lämnar intryck för resten av livet. Förmodligen var han en fyraveckors assistent som inte passade jobba med mig. Det tar ungefär en månad för mig att känna av om en assistent funkar med mig.

Ja, jag är kräsen och det har varit till min och assistentens fördel.

Det blev storkok. Kycklingdelar inrullade i bacon med ris. Creme fraicesås med lök, curry och kalvfond.