Hon kokar kaffe i assistentrummet och snart behöver hon kissa.

Jag säger hennes namn.

Hon läser min skrivna instruktion

Vrid skärmen lite åt fönstret.

Fågelbajs på rutan.

Den har varit där länge

Sen säger jag.

Flytta fram skärmen.

Hon kunde inte det.

Hon saknar förmåga lösa problem.

Jag orkar inte förklara.

Hon får lämna rummet.

Det har hon aldrig klarat av.

Lösa plötsligt uppkomna utmaningar.

Jag törs inte utforska nya marker med henne i släptåg.

Hon kräver mig vara pedagog.

Hon behöver ett system som hon jobbar utifrån.

Jag är ett objekt, ett fall hon förbarmar sig över.

Hon är bara personal som kan utföra bestämda uppgiter.

Beteendemönstret upprepar sig.

Längre än så kommer vi aldrig.

Ett liv som objekt i andras ögon.

En boskap med möjlighet att leva som andra.

Hela livet har jag setts som en ko.

Jag idisslar upp maten och sväljer igen.

Att fasa ut henne från schemat tar tid.

Jag behöver hitta en ersättare med förmåga

Kommunicera som ansvarstagande individer.

Assistans är formbar materia som ändrar karaktär.

En assistent sa att man ska vara standby.

Han har önskat pass i januari.

Jag godkände dem.

Katten ligger i rullstolen bredvid mig och snarkar.

Hon rycker i handtaget till lilla toaletten.

Ifrån det stora badrummet hörs tvättmaskinen.

Jag rapar.

Något föll ner i golvet.

En sak.

Jag tror det var den andra katten.

Han brukar putta ner saker.

Ovanför hustaket är himlen blå med lätta moln.

Jag brukar titta på himlen.

I morse lös solen upp i molnen från sin låga läge.

Någon skriver på Facebook att snart vänder det

Personen skriver samma sak vid samma tidpunkt varje år.

Att leva på repeat och sen dör man.

Jag tänker på mannen som jag samtalade med på hjälpmedelscentralen.

I väntan när vår rullstolar var på verkstaden ställde jag frågor till honom.

Han hade läst min senaste krönika i Funktionshinderpolitik.

Jag frågade vad han gjorde nuförtiden.

Sålt sin själ till Kristdemokraterna.

Bättre det än Sd.

Han kunde lyssna.

Jag lyfte på ögonbrynen.

En stockholmare som orkar svara på mina frågor.

Tvättmaskinen är inne på sista sköljningen.

Det är konstigt med tiden

Nedräkningen mot noll vänds uppåt.

Minuter läggs till under centrifugeringen.

Jag blir lugn av att se tvätten fara runt i trumman.

Katten går sin vaktrunda i badrummet och lämnar.

Assistenten påminner mig om min morsa.

Också en tanig kvinna med inre konflikter.

Som hon sopar under mattan och ropar på farsan.

Utan att höra bådas versioner förbannar han mig.

Jag är en ko som idisslar.

Uti vår hage där växer det små bär.