Leva med talsvårigheter är ett större utanförskap än leva med rörelsehinder med perfekt uttal. Sen att folk gemen har hämningar för att tala är en psykologisk låsning som går att lösas upp. Men vi med en skada i hjärnans talcentrum har hela kroppen emot oss. Vid minsta ansträngning går det åt dubbelt så mycket energi. Visst har jag gått hos logopeder och tränat, men det kräver att jag har vänner att praktisera talet på. Och vänner växer inte på träd.
Att umgås med en talskadad kräver tid och engagemang. Att man kliver ur sin egen bekväma bubbla.
Leva med talsvårigheter har gjort mig till en lyssnare. Hörseln är ett underskattad verktyg. Min mamma hade en utvecklad hörsel som gynnade hennes liv. Hon var som en katt med god hörsel. Att samtala var hon sämre på. Hon lät händerna hantera min kropp som gav henne existensberättigande. Min bror var fåordig. Min syster talade. Jag ville tala men ingen lyssnade. Folk lyssnar sällan på varandra. Deras egon behöver exponeras.
Leva med talsvårigheter kräver träning. Varför tränar du inte? Träning kräver underhållsarbete. En assistent med balans i sinne och själ har inga problem lära sig förstå mig. Jag slappnar av och sluddrar vidare. Alltså, det kräver psykiskt närvaro och det är läskigt för många. Att folk undviker mig beror inte bara på min talskada. Deras ego törstar efter snabb bekräftelse. Så vem ska jag öva på?
Att leva med talsvårigheter är en tuff utmaning. Mamma orkade inte lyssna på mig. Hon hade fullt upp med att putsa familjens fasad. Pappa blev rädd när jag lärde mig uttrycka mig. Han insåg att mitt inre liv kunde han inte kontrollera. Det tog lång tid för mig att erövra ett språk som fungerade både skriftligt och socialt.
Styrkan att vilja utvecklas som individ finns i tjurskalligheten och envisheten jag ärvde. Att vända det till något som främjar liv.
Sen har vi hen som anmärker att min talskada är ett problem redan innan de ens försökt förstå. Framför allt är det kvinnor inom funkisvärlden som beter sig arrogant. Dessa kvinnor med en urstark moder som stått vid deras sida kör gärna över mig. Jag uppfattas som ett hot. Männen är mer coola och lösningsfokuserade. Det är min iakttagelse.
Lämna ett svar